|
Möt EBBA:s stjärnpar.
Tove och Rasmus kom nyligen 6:a i VM i Boogie Woogie – och tävlar under hösten i världscupen med besök i Sofia, Moskva, München och Lyon.
Här berättar de om hur de är uppväxta med dansen, hur deras dansliv ser ut i dag – och ger sina bästa råd till andra som vill bli lika bra:
– Ha alltid kul!
Det smäller till i dörren till Quben och inramlandes kommer Rasmus och sen Tove, hack i häl. Jag står i hallen på Quben, har ganska precis kommit dit och konstaterat att det än så länge är tomt i båda danssalarna.
Både Rasmus och Tove skrattar och Tove frågar: hörde du att vi sjöng här utanför? Det är svårt att inte smittas av deras glada ansikten och prat, och dom fortsätter tjattra med varandra utan att vänta på mitt svar.
Jag befinner mig på Quben i syfte göra en kort intervju med just Tove och Rasmus. Det är torsdag och kl. 18.30 har de tävlingsträning i Boogie Woogie med Hasse Mattsson. Jag har inte frågat om en intervju innan, men misstänker att de inte ska ha något emot det. Tove ler när jag frågar om vi kan göra en intervju men säger självklart!
Båda kommer mer eller mindre direkt från skolan och Rasmus släpar väskan in till omklädningsrummet för att byta om innan intervjun. Jag sätter mig vid cafébordet, och instormandes kommer Hasse. Han verkar vara lite uppe i varv, han är ansvarig för ett dansevent som ska pågå under hela helgen med hundratalet dansare.
Även Tove och Rasmus ska delta förstår jag eftersom de, efter varma kramar när de hälsar på varandra, börjar diskutera sovplatser hos Hasse som ”kommer att ge lägerkänsla”. Jag undrar lite smått hur många som ska sova hemma hos Hasse….
Eftersom träningen ska börja strax, och jag inte vill hindra EBBA:s stjärnpar i sin träning påbörjar jag intervjun.
Jag inleder på klassiskt sportjournalist-manér: Grattis till 6:e platsen i VM. Hur känns det?
– Sjukt roligt. Och väldigt oväntat! Men hur kul som helst!!!
Både Rasmus och Tove ler stort och verkar väldigt nöjda.
Berätta om tävlingen!
– Det här var vårt första vuxen-VM och det var otroligt kul. Det var egentligen ingen jätteskillnad jämfört med junior-VM förutom att nu var tv där. Men det tänkte vi inte så mycket på. De filmade när man gick ut på golvet, men jag tänkte inte på det, säger Rasmus, gjorde du det?
Tove skakar på huvudet.
– Det är ett jättestort arrangemang, nästan som en stor mässa eller ett köpcentrum och inkluderar även tiodansen. Det är hårsalonger, sminkloger, omklädningsrum och 2-3 danssalar där tävlingarna hålls, säger Tove och verkar ändå lite imponerad när hon berättar om arrangemanget.
Tove fortsätter:
– Vi har en väldigt bra sammanhållning i den svenska truppen, man stöttar varandra vilket syns på resultaten. När juniorerna körde sin final var vi vuxna hejarklack åt dem, och vi hade sumo/ninja som tema. När de vuxna körde final var juniorerna hejarklack och då var det indiantema.
Jag börjar fråga vad Tove och Rasmus var utklädda till, sumos eller ninjas, men hinner inte med frågan innan de fortsätter prata:
– Det är så himla bra stämning i truppen och alla stöttar verkligen varandra. Vi är på träningsläger ihop då och då så vi har lärt känna varandra en hel del.
Var ni nervösa?
– Nja, det hann vi inte bli. Vi var bara så otroligt glada över att ha gått till final, vi var verkligen underdogs. Vi hade inget att förlora, det var de andra som skulle vara nervösa, säger Rasmus och det borde låta kaxigt tänker jag men låter bara självklart.
Hur mycket tränar ni i veckan?
– Just nu är det mycket som förändrats, Rasmus har ju precis flyttat till Stockholm och börjat på skola och jag har börjat gymnasiet, säger Tove. Tidigare, innan Rasmus flyttade, tränade vi 2-3 gånger i veckan med tränare plus lite egen träning hemma. Vi har dansgolv hemma, säger Tove.
– Inte jag, säger Rasmus och skrattar, jag får dansa mellan köket och sängen på mina 24 kvm! Förhoppningen är att efter flytten kunna träna ihop två gånger i veckan med koncentration på BW. Just nu tränar vi bara en gång i veckan. Du får komma hit till mig i Stockholm oftare, säger Rasmus till Tove och hon nickar medhållande.
Tränar ni något annat än dans?
– Nej, bara i skolan i så fall säger Tove som tränar dans två timmar i veckan även på skolan, och kan då fokusera på olika saker t ex snurrar, styrka, stretch eller helt annan träning.
Rasmus spelade tidigare fotboll och innebandy men har slutat med det. Nu när han läser till hälsopedagog på GIH och är antagen till sportcampus, innebär det bl a att han har bra tillgång till olika träningsmöjligheter. Att vara antagen till sportcampus innebär även kostlära, psykisk träning, olika tester etc – allt för att kunna prestera så bra som möjligt.
När började ni med dans? Och varför?
– Jag började dansa när jag var sex år, säger Rasmus. Mamma visade mig och sen blev jag fast! Tove började när hon var tre år.
– Våra föräldrar dansar, farfar, morfar… Det kändes helt naturligt att börja, säger Tove. Vi började dansa tillsammans 2007.
Tröttnar ni aldrig på varandra?
– Jo, säger Rasmus men ångrar sig när Tove svarar nej.
– Just nu har vi separationsångest när vi inte bor på samma ställe, det är väldigt ovant. Det är viktigt att skilja syskondelen från dansen, för att kunna fokusera, säger Rasmus och Tove nickar instämmande.
Hade det varit någon annan som sagt att de som syskon inte tröttnar på varandra, hade jag nog trott att de ljög. Men när man sitter och pratar med Tove och Rasmus tror man fullt på vad de säger, att de nästan aldrig tröttnar på varandra och att det nu känns tråkigt att inte bo på samma ställe.
Är det aldrig tråkigt med dans?
– Nej, säger båda i kör. Enstaka dagar kan det kännas lite tufft, men när man kommer igång är det alltid kul. Vårt motto, eller vad det nu heter, säger Tove, är att alltid ha kul och det försöker vi verkligen ha.
Vilken är er mål i nästa tävling i världscupen?
– Final!! Det måste det vara, säger Rasmus, när det gick så bra i VM.
Är ni någonsin ute och socialdansar?
– Nja, tidigare var vi nån gång ibland på Chicago men det finns inte så mycket BW – det är mest Lindy och bugg som gäller ute, säger Rasmus.
Även då klockan passerat 18.30, och jag känner mig stressad eftersom deras träning redan ska ha börjat, sitter Rasmus och Tove kvar och svarar snällt på mina frågor.
Den sista vill jag gärna hinna ställa, då jag tycker den är viktig för alla att få reda på, inte minst andra EBBA-par som vill ta sig till toppen. Min sista fråga får alltså bli:
Har ni något råd till andra som vill bli lika bra?
– Ha alltid kul! Tove och Rasmus nickar i takt.
– Man ska inte tvinga sig till något utan man måste tycka det man gör är roligt, inte tråkigt!
Jag avslutar intervjun och Tove och Rasmus försvinner in i träningslokalen. Jag följer efter och sätter mig ett tag i lilla salen för att titta på deras träning. Efter bara några minuter kan jag konstatera att imponerad är det minsta jag kan säga att jag är.
Tove och Rasmus tävlar numera i världscupen och under hösten skall de bland annat tävla i Sofia, Moskva, München samt Lyon. Om någon privatperson eller något företag vill hjälpa till att sponsra Tove och Rasmus, ta kontakt med EBBA:s kassör, Birgitta Andersson.
Vid pennan, Ordförande Annika
|
 |
Fakta: Tove och Rasmus
Meriter:
- Svenska juniormästare 2007 & 2008
- Juniorvärldsmästare i Lindy Hop 2007
- Juniorvärldsmästare i Boogie Woogie 2008
- 4:a i junior-VM i Boogie Woogie 2009
- 5:a i SM i Boogie Woogie 2010
- 3:a i SM i Lindy Hop och 6:a i Boogie Woogie 2010
- 6:a i vuxen-VM i Boogie Woogie 2011
Tove Holmqvist
Bor: Eskilstuna
Sysselsättning: Studerar
Favoritdans: Boogie Woogie och Lindy hop
Förebild: Många men framför allt Jessica Lennartsson
Min styrka som dansare: Dansar till musiken från hjärtat
Gör jag helst när jag inte dansar: Umgås med familjen
Rasmus Holmqvist
Bor: Haninge
Sysselsättning: Studerar
Favoritdans: Boogie Woogie och Lindy hop
Förebild: Tove Holmqvist
Min styrka som dansare: Min vilja
Gör jag helst när jag inte dansar: Lyssnar på 50-talsmusik
|
